Räddaren dömd till fängelse!

En galning tar strypgrepp på en 69-årig kvinna. Per-Anders slet tag i galningen och klappade till med domkraften två gånger. En gång på axeln och en gång i huvudet. Då spräcktes skallbenet.

Per-Anders fick ett års fängelse och 50000 kronor i skadestånd till galningen.

Tingsrätten och hovrätten menar att slag nummer två var för hårt och oprovocerat och det är på den grunden man fäller honom.

 

Tänk så viss man kan vara när man sitter i lugn och ro i en domstol och analyserar vad andra har gjort. Det är ingen uppståndelse, ingen skräck, inget upprivande och inget som känns farligt.

Aja baja! Du skulle ha tänkt dig för och inte dammat till mer än en gång, det förstår du väl gosse lilla!

 

Nu är det väl så att de här djävla puckade juristerna hade pissat på sig om de hade var med. Och de hade trampat gasen i botten och dragit från platsen alltmedan Gärd sakta stryptes till döds.

Och för det hade de aldrig blivit dömda i någon domstol. Feghet, med det kan man komma långt.

 

Jag vet vad jag skulle ha gjort. Jag skulle frågat den som satt i stypgreppet om den är åklagare, domare eller nämndeman. Om offret då hade skakat jakande på huvudet, då hade jag sagt: ”Nu får du kännapå verkligheten för en gångs skull!” och så hade jag gått därifrån.

 

Per-Anders gjorde inte så, men Gärd had ju skakat nekande om han hade ställt frågan till henne. Per-Anders ingrep. Han räddade nog livet på Gärd.

”Hade jag vetat vad det skulle kosta mig hade jag nog inte gripit in.”

Det är ingen naturlag som gör att det kostar, det är nästan helt vanliga människor som ligger bakom. Nästan helt vanliga, ja, alltså inte helt vanliga ändå. Det är sällsynt avskärmade människor, empatiskt lika väl som erfarenhetsmässigt. De är alldeles för fega för att någonsin hamna i en situation som denna. De vet inget om hur man kan råka förivra sig och tappa huvudet.

Ja, om de hade haft ett huvud, då hade funnits något att tappa, i alla fall.

Per-Anders, det kunde du väl fattat att du skulle först sansat dig, sedan analysera situationen, därefter skulle du fundera ut hur du på bästa sätt skulle ingripa. Du skulle ha övervägt alla möjligheter och sorterat bort sådana möjligheter som skulle ha kunnat skada galningen.  Därefter skulle du ha överlagt med en jurist, helst en klok domare – om det händelsevis går att skaka fram en sådan livs levande, förståss.

Efter allt detta kunde ju sedan ringt ambulansen och sagt att de kan komma till riksväg 71 och hämta ett lik. Och sedan kunde du ju ringt polisen och frågat dem om de hade något för sig och om de skulle vilja komma och spana efter en mördare.

 

Min dom över rättsväsendets alla djävla idioter:

Ta er så snällt av daga!

Psykopat i Göteborgs tingsrätt!

Under brottsturnén iSverige lurade den 27-åriga kvinnan alla.

Det var finansbolag, bilfirmor, postorderfirmor, hotell och sina egna släktingar. Sedan lurade hon domstolen och åklagaren. Nu har hovrätten rivit upp domen, men kvinnan är försvunnen!

”En sak är säker, jag kommer ­aldrig att glömma henne. Man ska inte vara ensam med henne i ett rum.” Det säger kammaråklagare Jakob Holmberg.

”Allt faller tillbaka på mig”, ­säger han ångerköpt.

Låt oss först flukta lite på turnén:

Februari till juni månad 2008:

Lurar socialkontoret i Töreboda och Mariestad att betala ut försörjningsstöd på 36 068 kronor.

16–17 maj:

Stjäl en fyrhjulig moped i Mariestads kommun, värde 6 200 kronor.

Juli – augusti:

Lurar Ikanobanken i Uppsala och Gävle på varor och kontanter för 8 634 kronor.

Tankar bensin på olika stationer i Sverige för 15 417 kronor med Ikanos kreditkort.

Lurar till sig fyra mobiltelefoner och abonnemang som skrivs på andra personer i Valbo, för 1 800 kronor. 20 juli. Hyr bil hos Statoil i Gävle utan att betala, värde 9 954 kronor.

Lurar till sig en bärbar dator av El-giganten och Handelsbanken Finans i Valbo, värde 8 240 kronor.

Lurar till sig varor i Valbo med Resurs Finans kreditkort, för 2 278 kronor.

Lurar till sig en stereo värd 1 387 kronor med Resurs Finans kreditkort i Uppsala.

Lurar Volkswagen Finans i Uppsala att bekosta en Jaguar X-type, 190 000 kronor.

Lurar till sig okänd vara i Uppsala värd 299 kronor med Resurs Finans kredikort.

Lurar Hi3G Access i Hedesunda på en mobiltelefon med abonnemang, 6 115 kronor.

Lurar Thorn i Stockholm att lämna ut en tv värd 17 999 kronor.

I Sala lurar kvinnan Volkswagen Finans att lämna ut en Volkswagen Eos och en Audi TT, värda 550 000 kronor.

Kvinnan lurar AK Finans i Hova att bekosta diverse varor för 5 074 kronor. I Upplands Väsby lurar kvinnan till sig tre mobiltelefoner och abonnemang av Comviq, 6 000 kronor.

Övernattar på Scandic Hotell Järva Krog i Solna för 1 332 kronor. Lurar till sig en BMW 330D av Wasa kredit, värd 325 000 kronor.

Övernattar på Ibis Hotell i Kista för 775 kronor.

I Stockholm övernattar och äter på Scandic Hotell Ariadne för 4 720 kronor.

Lurar Jula postorder i Skara på varor för 9 825 kronor.

Lurar Nordea i Stockholm att betala ut ett lån på 20 000 kronor.

Övernattar på Kista Hotell, värde 1 790 kronor.

Lurar till sig en plasma-tv i Malmö för 17 998 kronor.

Lurar till sig en bärbar dator i Valbo värd 6 495 kronor.

Lurar till sig en mobiltelefon i Uppsala värd 2 195 kronor.

30 augusti –3 september:

Lurar till sig varor i Uppsala för 24 700 kronor genom Handelsbanken Finans kreditkort och varor för 33 048 kronor på olika orter.

Försöker lura Forex i Stockholm att betala ut 453 US dollar.

September:

Lurar GE Money Bank i Skärholmen att finansiera en BMW 540M, värd 174 375 kronor.

Bor på Scandic Hotell Hasselbacken i Stockholm för 4 403 kronor.

Försöker låna 70 000 kronor hos Forex i Stockholm.

Bor hos Bergdendal Kurs och Konferens i Sollentuna, 1 520 kronor.

-o-o-o-

Rättegången var redan från början unik.

Hon hade  skyddade personuppgifter, som hon utnyttjade till att begå  bedrägeri. Under rättegången höll tingsrätten hennes identitet hemlig för att skydda henne (Sic!)!

”Hemlig Hemlig” var hennes namn på uppropslistan och rättegången hölls bakom stängda ­dörrar.

Mot slutet av rättegången kom rätten fram till att hon var skyldig till grovt bedrägeri. Det var ju liksom fantastiskt!

Grovt bedrägeri ger fängelse.

På Lawline skriver man såhär: ”När man bedömer straffvärdet för en brottslig handling är det praxis från domstolen att utgångspunkten för straffvärdet är den nedre delen av straffskalan. …  Utgångspunkten är således sex månader till ett år enligt min bedömning.”

Skyddstillsyn är det alltså inte tal om.  Och absolut inte vid upprepade grova brott!

Det gjordes en rättspsykiatrisk undersökning.  Då övertalade hon åklagaren och rätten att hon skulle försattas på fri fot! Det utnyttjade hon och försvann.

Undersökningen visade att hon inte var  sjuk eftersom hon hade förstått vad hon gjorde och hon kunde dömas till fängelse.

Domen blev två och ett halvt års fängelse för grova bedrägerier.

Domen föll några månader ­senare.

Nu har den rivits upp av hovrätten. Anledningen var att tingsrätten hade inte följt lagen! Rättegången fortsatte nämligen medan hon var på flykt, vilket inte är tillåtet!

Till och med i domen hölls kvinnans namn hemligt av tingsrätten.

Hennes smak för prylar och flärd blir tydlig när man granskar listan över lurade målsägande. Men mer triviala inslag som ­socialbidrag och även småbelopp finns med.

Sammanlagt lyckades hon ­under några månader lura till sig varor och tjänster för 1,6 miljoner.  Se brottsturnén ovan!

De två personer vars identiteter kvinnan utnyttjade till en del av bedrägerierna har efter händel­serna fått ta emot mängder med kravbrev och har tvingats använda mycket tid till att försöka förklara.

Hovrätten konstaterar i sitt ­beslut att riva upp domen att det inte fanns någon grund för att hålla kvinnans personuppgifter hemliga under rättegången.

”Jag accepterar hovrättens ­beslut. I vissa fall kan man kanske hålla adressen hemlig, men tydligen inte namn”, säger åklagaren Jakob Holmberg.

”Begår hon nya brott?”
”Inte vad jag känner till.”

Kvinnan har fortfarande skyddade personuppgifter så den som vill kontrollera hennes kreditvärdighet kan inte göra detta.

Gå till Göteborgs tingsrätt och upplev pajasarna LIVE! Det är helt gratis!

Hur gick det sedan?

I slitna jeans

och svart tight polotröja leddes 23-åringen in i häktningssalen.

Bedrägeri på flera punkter. 

Grovt vapenbrott.

Förberedelse till grovt rån.

Hot mot tjänsteman.

Häktad.

Inte så konstigt.

Medlem i ett kriminellt gäng. Sådana som man har bestämt sig att ta krafttag mot alltså.

Hur gick det sedan?

 

”Jörgen Larsson oroas inte över att mannen kommer att lämna landet.

‘Vi tror inte det. Han får också en anmälningsskyldighet som ett par av de andra misstänkta har fått.’ ”

 

Rent spontant tycker jag att det luktar en stor flathet mot out-law-gängen.

Och nog tycks den här åklagaren vara mer än blåögd.

”Han utlämnades nyligen till Sverige från Tyskland, där han suttit frihetsberövad på begäran av Serbien.”

Är det inte en kille som rör sig runt lite hur som helst övergränserna?

Bryr han sig om anmälningsplikt?

Var är han nu?

En rättsröta av guds nåde!

Att Pirte Bay-domaren ansågs ojävig är en skandal av guds nåde.

Men friadet är värre än själva jävsituationen!

Nu kan varenda domare gå hem och puckla på käringen och döma själv i målet. Ja, i princip!

Staten som motpart är en hal ål!

Just det, en hal ål!

Det skriver Clarence Crafoord i Dagens Juridik, chefsjurist, Centrum för rättvisa.

Domarkåren förbjuder försvar!

Så illa är det i vårt felväsende och här är en länk till det!

 

”En försvarsadvokat skall inte leka Sherlock Holmes”. Den inställningen är vanlig i domarkåren och den leder till ogynnsamma följder för personer som häktats och i förlängningen för skattebetalarna. Tyvärr har den smittat av sig bland advokaterna. Om oviljan att acceptera grundliga förundersökningar och betala för dem skriver fil dr Max Scharnberg, som undervisar i lögnens psykologi vid Handelshögskolan i Stockholm.

Det finns offentliga besparingar vars konsekvenser kostar mångdubbelt mer på annat ställe. Sjukvårdens kostnader skulle öka enormt ifall vägverket sparade in på reparation av trafiksignaler. Är denna analogi träffande för det som hållit på att hända inom rättssystemet under de senaste åren? I Arbetet Nyheterna den 7 augusti noterar Gunnar Lundin att många rättegångar måste ställas in därför att den åtalade uteblir, och han pekar på misstron mot rättssystemet som förklaring. Hans analys innehåller visserligen några skönhetsfläckar, men dessa kan lätt utmönstras utan skada för argumentet som helhet.

Med utgångspunkt från hans artikel kan man ställa flera frågor: Förtjänar rättsväsendet detta misstroende? Behövs genomgripande förändringar, eller kan vi kanske starkt reducera de inställda målen med hjälp av enkla åtgärder?

Lundin ställer sig med all rätt skeptisk till förslaget om att bygga ut ett system med delgivningskonsulter. I stället pekar han på positiva följder av en förändrad syn på försvarsadvokatens roll.

Emellertid har försvarsadvokaten en motsägelsefull ställning. Han skall företräda den åtalade. Men han har vanligtvis inte valts av den åtalade utan av domstolen eller till och med av åklagaren. Dessutom betalas han mestadels av domstolen. Domare är inte entusiastiska över att betala för annat än närvaron under förhandlingar plus ett minimum av förberedelse. ”En försvarsadvokat skall inte leka Sherlock Holmes.” Ändå kan en effektiv förberedelse utföra skillnaden mellan tio års fängelse och en friande dom. Även bortsett frän det grymma i att skicka oskyldiga i fängelse, är kostnaderna mycket höga. Varje krona man sparar in på advokatarvoden kan därför komma att förloras tusenfaldigt genom ökade utgifter inom fångvården.

 

”Domaren valde att en oskyldig satt inlåst”

De flesta advokater har tyvärr anpassat sig till domarnas tänkesätt. De få undantagen kan få obehag. I ett mål som slutade med tio års fängelse begärde försvarsadvokaten betalt för 68 timmars arbete för sin medverkan i både tingsrätten och hovrätten – fem rättegångsdagar – samt förberedelser inför båda förhandlingarna. Om någonting, måste detta betecknas som ett skandalöst ringa arbete. Jag själv skulle inte ens klara av att slöläsa förundersökningen på 68 timmar. Hovrätten ansåg likväl betalningen orimligt stor och gav advokaten betalt för 45 timmar. Det finns goda chanser att den åtalade hade friats, om en advokat hade ägnat 268 timmar åt fallet. Och i så fall kunde vinsten för skattebetalarna knappast ha understigit sju miljoner kronor.

I ett annat mål jourhäktades en man för åtta veckor trots obefintlig bevisning. Vid häktningsförhandlingarna fanns det inte ens en häktningspromemoria eller någon förundersökning. Omedelbart efter att ha fått uppdraget anlitade försvarsadvokaten en sakkunnig och åkte till häktet för att sända in fakta från den anhållne. Sedan arbetade advokaten och psykologen 20 timmar i dygnet. Efter fem dagar fick de till stånd omhäktningsförhandlingar, och klienten försattes på fri fot. Ett halvår senare lades åtalet ned. Försvaret sparade sålunda skattebetalarna kostnader för 51 dagars häktning, 56 dagars skadestånd för frihetsberövande och förlorad arbetsförtjänst, rättegång och ytterligare utredning – med andra ord en del över 300.000 kronor. För sitt enorma arbete begärde de 20 procent av vad de hade sparat in. Men de fick endast åtta. Domarens motivering var mycket märklig. Det finns ingen som helst anledning för försvarsadvokaten att göra ett besök på häktet eller anlita en sakkunnig, förrän åklagaren har beslutat att faktiskt åtala mannen.

Åtalsbeslutet fattar åklagaren vanligen när de åtta veckorna är slut. Domaren ansåg med andra ord att det är önskvärt att en oskyldig skall sitta inlåst på ett omänskligt litet utrymme i två månader, medan han håller på att förgås av ångest över utsikten till ett mångårigt fängelsestraff. Ty när han kan häktas utan tillstymmelse till belägg, så räknar han självklart inte med rättvisa vid förhandlingarna.

 

”Domarna förbjuder advokaterna att framlägga bevisning”

Nu är jag ledsen att tvingas säga någonting obehagligt. Men faktum är att jag har publicerat mer vetenskaplig forskning än någon annan här i landet rörande domstolarnas beslutsprocesser i sexualbrottmål. Före 1993 var det självklart att försvaret och inte domaren skall bestämma vilken bevisning den åtalade skall presentera. Sedan detta år har bevisvägran blivit en ständigt vanligare företeelse över hela landet. Domarna förbjuder försvaret att lägga fram större eller mindre delar av sin bevisning – i ett fall så mycket som 95 procent. Det är oundvikligt att detta leder till en markant ökning av felaktiga fällande domar.

Men vilka brister rättssystemet än må ha, så har den åtalade sällan någonting att vinna på att utebli från förhandlingarna. Man kan inte ge försvarsadvokaten ansvar för delgivningen utan att äventyra rättssäkerheten. Men man kan i stället ge advokaten tillstånd att lägga ned betalt arbete på att ta kontakt med åtalade och diskutera igenom fallet grundligt med honom. Däri ligger det positiva i Lundins förslag. Efter att ha varit sakkunnig i två dussin mål vet jag att många fakta inte håller för en närmare granskning. Men denna granskning måste utföras före rättegången, och den åtalade måste veta att den har gjorts och att resultatet kommer att presenteras inför domstolen. Polis och åklagare är sällan angelägna om att ta reda på omständigheter som talar till fördel för den åtalade. Men den klient som vet att en kvalificerad person kommer att slåss för honom, och kommer att tillåtas framskaffa och framlägga fakta – den klienten blir vida mindre benägen att hålla sig undan.

 

Incesthysterin och domstolarna

Varför tar inte svenska domstolar lärdom?

Tillbaka till Artikelindex

Ovanstående fann jag på nätet.

Hur står det till inom rättsväsendet

Hur står det till inom rättsväsendet när oskyldiga kan dömas till fängelse?

Refererar till mitt brev daterat den 16/11 2000 och ditt svar daterat den 5/4 2001. En man, Yassir Askar, har blivit oskyldigt dömd till livstids fängelse på motsägelsefulla indicier och en mycket tunn bevisning. Åklagaren i målet Eva Regner hade valt att inte kalla vittnen som talade till Yassir Askars förmån och dessutom nekat att göra kompletterande utredningar på försvararens begäran. Ett av åklagarens vittnen hade på flera hundra meters håll och högst upp i ett hyreshus, sett att en av de misstänkta gärningsmännen hade välpressade byxor. Vad jag förstår en fullständig omöjlighet men likafullt användbart som bevisning i målet. Har man som åklagare i målet tappat allt sunt förnuft ? Detta är bara ett exempel på vad polis och åklagare kan använda sig av som bevisning i ett mål. Efter massmedias fokus på livstidsdomen och en idog jurist/journalists arbete med fallet fick Askar resning i HD och Svea Hovrätt avkunnade en friande dom. Samma domstol hade för 2 1/2 år sedan dömt Yassir Askar till livstids fängelse. Ett stort skadeståndsanspråk av Yassir Askar torde vara att vänta. Åter igen ska svenska staten genom ett skadestånd försöka reparera den skada och kränkning en människa varit utsatt för av rättsväsendet.

 

Ovanstående text är ett citat. Det fortsätter såhär:

Är det förenligt med svenskt rättsväsende att massmedia ska ”gräva fram” den bevisning som pekar på att någon blivit oskyldigt dömd på grund av att polis och åklagare redan vid anhållandet har sin uppfattning klar angående den misstänkte och själva agerar domare istället för att utreda omständigheter som även talar till den misstänktes förmån, man tycks enbart utreda den subjektiva verkligheten. Därvidlag är både åklagarinstruktionerna och rättegångsbalken tydlig. Objektiviteten och förutsättningslösheten frångås gång efter annan av åklagare och polis vid förundersökningen. Är det en brist i utbildningen , inkompetens inom kåren, personalbrist eller handlar det om prestige? Vilket som, är det en katastrof när det inträffar.

Vid sexmål och falska anklagelser om incest är det snarare regel än undantag att frångå objektivitetsplikten. I dessa mål är beviskraven många gånger så låga för en fällande dom, det räcker med att ord står mot ord , stödbevisning saknas i många av fallen. Domstolarna följer i stor utsträckning inte HD:s praxis för att fälla för brott. I mål , där flera män dömts oskyldigt på falska anklagelser om incest eller våldtäkt och då resning beviljats i HD, har höga skadestånd utbetalats till den då friade mannen. I flera av dessa fall har i efterhand framkommit bevisning och uppgifter som talar till den misstänktes förmån. Denna bevisning och dessa uppgifter har ofta funnits hela tiden men polis och åklagare ignorerar vittnen, material och uppgifter som talar till den misstänktes fördel, objektivitetsplikten och förutsättningslösheten frångås systematiskt. Åklagarens uppgift är inte att ensidigt och subjektivt utreda gärningen och gång efter annan frångå sin objektivitetsplikt. En sådan rättsordning är inte värdig en rättsstat. Rättsväsendet är grundpelaren i ett demokratiskt samhälle och inkvisitionsdomstolarna vill vi inte ha tillbaka.

Du Thomas Bodström svarade vid en intervju i TV 4 den 18 maj 2001 på en fråga, och menade att de öppna domstolarna och massmedias närvaro vid rättegångarna var en garant för att ingen oskyldig dömdes till fängelse. Men hur är det med sexbrottsrättegångarna och de falska incestanklagelserättegångarna, där det utan undantag är stängda dörrar. Den massiva sekretessen i dessa mål är en stor fara för rättssäkerheten inte minst för den tilltalade även om jag förstår att vissa delar i dessa mål måste vara sekretessbelagda av hänsyn till de inblandade parterna. Åklagaren i målet har meddelarfrihet och kan relativt obehindrat tala med massmedia utanför rättssalens lykta dörrar och på detta sätt ensidigt styra en rättegång i fällande riktning. Försvararen i målet är belagd med munkavle och kan följaktligen inte yppa något angående målet till media.

Jag vädjar åter igen till dig justitieminister Thomas Bodström att du ingriper mot att det fortfarande döms oskyldiga fäder/styvfäder på falska incestanklagelser år 2001 bland annat på grund av att objektivitetsplikten och förutsättningslösheten systematiskt frångås vid utredningen av brotten, att försvaret av många åklagare förhindras att göra kompletterande utredningar och att domstolarna alltför ofta frångår HD: s praxis i dessa mål.

Jag avstår från ett svar på detta brev , jag vet vilket svar som är rättspolitiskt korrekt. Jag bifogar en artikel ur Uppsala Nya Tidning 12/10 1995 skriven av fd chefredaktören Harald Wigforss. Mannen som föranledde artikeln, en 66 årig lärare som avtjänade flera år i fängelse och efter flera avslag i HD fick resning och friande dom, erhöll ett skadestånd på 500.000 kr för den kränkning han utsatts för av rättsväsendet. Han är bara en i raden av män som under 90-talet fått skadestånd efter resning i HD och en friande dom. De män som inte beviljats resning i HD får avtjäna sitt straff , dömda på falska anklagelser och enbart en kvinnas ord.

Systemfelet upprepas gång på gång. Rättsläget är inte bättre i dag, 6 år senare. Är det inte något som gått snett inom rättsväsendet när så många dömda begär resning i HD och så mycket skadestånd betalats ut under 90-talet till oskyldigt dömda?

Vänligen

 

Rigmor Persson
Jur. Kand.

 Brevet är sänt till :

Justitiedepartementet
Justitieminister
Thomas Bodström
103 33 Stockholm

Den 21 maj 2001

Kopia till Riksåklagarämbetet, Solveig Riberdahl, Stockholm

 

Vem är Rigmor?

Jur. kand. Rigmor Persson, mor till falskt anklagade och sedermera frikända åklagaren Stefan Holmlin har författat och sänt nedanstående brev till Justitieministern Thomas Bodstöm, angående falska anklagelser om incest och oskyldigt dömda män i Sverige år 2001.

 

Frågorna är relevanta. De visar på bristerna. Och det är ju inte fel att även en åklagare får känna på systemet!

FÖRSVARAREN

Jag måste rekommendera advokat Stig Centerwalls tidning FÖRSVARAREN!

Den gör upp räkningen med det så kallade rättsväsendet. Och han lär ju veta!

Fler dömda

Antalet personer som dömdes i en tingsrätt förra året steg med ungefär 11 procent jämfört med året innan, visar ny statistik från Brottsförebyggande rådet (Brå).

2008 dömdes nästan 69 500 personer, 9 300 fler än under 2007. Att antalet har ökat beror på att fler personer fälldes för exempelvis ringa narkotikabrott och snatteri, skriver Brå i ett pressmeddelande.

Dessutom beslutade åklagare om åtalsunderlåtelse eller strafföreläggande för 65 000 personer, en ökning med fyra procent eller 2 300 personer.

Denna ökning berodde alltså på fällande domar mot ganska oskyldiga personer, alltså inga grova kriminella.

En fråga.

 

Polisen och åklagarmyndighten brottas med bristande resurser. Detsamma gäller domstolarna, varstid inte räcker riktigt till. Sådana är fakta.

Frågan är då om man genom att väcka åtal för lindriga brott har satsat på en slags löpandebandsmetod för att få upp brottsuppklarandestatistiken?

 

Forcerar man utredningarna?

Hur är det med rättsäkerheten?

Vilken advokat anstränger sig i skitmål?

Hur många fler oskyldigt dömda finns det bland dessa 69 500 personer jämfört med året innan?

 

Och hur går det egentligen till i vår rättsapparat?

Polisen är lat och inkompetent!

Åklagarna är påfallande ofta personlighetsstörda!

Nämndemännen oengagerade!

Domarna är inte sällan en aning handikappade när det gäller slutsatser, kritiskt tänkande och logisk förmåga, vilket grundar sig på det handikapp som underlättar juridiska studier.

Va! Vad var nu detta!

Jo, aspergers syndrom är just ett sådant funktionshinder som starkt underlättar juridiska studier, men försvårar i många andra yrken!

 

Och vad gäller åklagarna, där premieras narcissisters och psykopaters befodringsgång.

 

Det är inte märkligt att det ser ut som det gör! 

 

”Det är omöjligt att tänka ut ett straff så grymt att ingen domstol dömer till det och ingen som vill verkställa det.”

Det säger en hel det!

Citatet är hämtat från Spekulanten-tanten. 

Var är det friska i rättsväsendet, kan man ju fråga sig! Det psyksjuka dominerar i rättsapparaten!

Gammalt utkast!

Jag råkade ha ett gammalt utkast som var opublicerat. Här kommer det till slut:

Åsiktsregistrering! Sådant hör diktaturer till!

Och visst är det diktatur, när allt kommer till kritan, även i Sverige.

Ja – diktatur! I Sverige, liksom i alla så kallade demokratier. Ja, diktatur är det i alla länder på så vis att det alltid finns härskare och då måste andra lyda.

 

I Sverige finns det en klass som äger produktionsmedlen och den klassen vill behålla sina tillgångar, sin makt och det samhällsystem som gagnar deras intressen.

Yttrandefrihet kan tolereras så länge den inte blir allt för högljudd och så länge vanligt folk inte kan påverka särskilt mycket.

Du får säga vad du villså länge din röst drunknar i sorlet från massmedia!

 

Nu har det kommit ett nytt ”klotterplank” som vanligt folk kan göra sin röst hörd på, bloggosfären.

Och maktens folk blir irriterade över boggarnas möjligheter attt avslöja saker och ting. Egentligen är de bara väldigt paranoida. De mest lästa blogarna handlar om mode och fashion. Sen kommer sport. Möjligen att privata trivialiteter kommer på andra plats. Men maktens folk är oroade och plötsligt behövs en FRA-lag och registrering av bloggare!

Det ”fria ordet” är en chimär och med planerna på inskränkning av bloggfriheten avslöjar sig dessa psevdodemkrater sin rätt natur som i grund och botten är en sann hylling till förtryck och diktatur!

 

Makt, det lämnar ingen frivilligt ifrån sig! Punkt slut!

 

Så är det och så kommer det att förbli. Och med dessa nya anslag mot folket avslöjar sig dessa ”demokrater” såsom de oligarker de i grund och botten är!

 

Så då kommer vi in på detta med parlamentarismen, detta teaterspel som ska få oss att tro att ett antal partier att rösta på är detsamma om demokrati. En sådan genomrutten lögn!

De borgerliag partierna är förvisso partier som ställer upp för det privata ägandet av produktionsmedel, men där finns också idologier om den privata sfärens helighet. Dessa tankar och idéer kommer i konflikt med självaste makstrukturen ibland därför att idéer och ägarintressen inte alltid är samma sak. Därför kan liberaler i viss stycken gå storfinansens intressen emot. Och det sker just nu!

Borgerskapets medier ställer sig kritiska till diktaturens kreatur!

 

Nej till FRA-lagen!

Nej till registrering av bloggare!

Nej till inskränkningar i yttrandefriheten!

Nej till all makt som kommer sig utifrån rikedom!

 

Nej till ett politiskt FELVÄSENDE!

 

Och JA till folkets ocensuerade röst!