Räddaren dömd till fängelse!

En galning tar strypgrepp på en 69-årig kvinna. Per-Anders slet tag i galningen och klappade till med domkraften två gånger. En gång på axeln och en gång i huvudet. Då spräcktes skallbenet.

Per-Anders fick ett års fängelse och 50000 kronor i skadestånd till galningen.

Tingsrätten och hovrätten menar att slag nummer två var för hårt och oprovocerat och det är på den grunden man fäller honom.

 

Tänk så viss man kan vara när man sitter i lugn och ro i en domstol och analyserar vad andra har gjort. Det är ingen uppståndelse, ingen skräck, inget upprivande och inget som känns farligt.

Aja baja! Du skulle ha tänkt dig för och inte dammat till mer än en gång, det förstår du väl gosse lilla!

 

Nu är det väl så att de här djävla puckade juristerna hade pissat på sig om de hade var med. Och de hade trampat gasen i botten och dragit från platsen alltmedan Gärd sakta stryptes till döds.

Och för det hade de aldrig blivit dömda i någon domstol. Feghet, med det kan man komma långt.

 

Jag vet vad jag skulle ha gjort. Jag skulle frågat den som satt i stypgreppet om den är åklagare, domare eller nämndeman. Om offret då hade skakat jakande på huvudet, då hade jag sagt: ”Nu får du kännapå verkligheten för en gångs skull!” och så hade jag gått därifrån.

 

Per-Anders gjorde inte så, men Gärd had ju skakat nekande om han hade ställt frågan till henne. Per-Anders ingrep. Han räddade nog livet på Gärd.

”Hade jag vetat vad det skulle kosta mig hade jag nog inte gripit in.”

Det är ingen naturlag som gör att det kostar, det är nästan helt vanliga människor som ligger bakom. Nästan helt vanliga, ja, alltså inte helt vanliga ändå. Det är sällsynt avskärmade människor, empatiskt lika väl som erfarenhetsmässigt. De är alldeles för fega för att någonsin hamna i en situation som denna. De vet inget om hur man kan råka förivra sig och tappa huvudet.

Ja, om de hade haft ett huvud, då hade funnits något att tappa, i alla fall.

Per-Anders, det kunde du väl fattat att du skulle först sansat dig, sedan analysera situationen, därefter skulle du fundera ut hur du på bästa sätt skulle ingripa. Du skulle ha övervägt alla möjligheter och sorterat bort sådana möjligheter som skulle ha kunnat skada galningen.  Därefter skulle du ha överlagt med en jurist, helst en klok domare – om det händelsevis går att skaka fram en sådan livs levande, förståss.

Efter allt detta kunde ju sedan ringt ambulansen och sagt att de kan komma till riksväg 71 och hämta ett lik. Och sedan kunde du ju ringt polisen och frågat dem om de hade något för sig och om de skulle vilja komma och spana efter en mördare.

 

Min dom över rättsväsendets alla djävla idioter:

Ta er så snällt av daga!

Psykopat i Göteborgs tingsrätt!

Under brottsturnén iSverige lurade den 27-åriga kvinnan alla.

Det var finansbolag, bilfirmor, postorderfirmor, hotell och sina egna släktingar. Sedan lurade hon domstolen och åklagaren. Nu har hovrätten rivit upp domen, men kvinnan är försvunnen!

”En sak är säker, jag kommer ­aldrig att glömma henne. Man ska inte vara ensam med henne i ett rum.” Det säger kammaråklagare Jakob Holmberg.

”Allt faller tillbaka på mig”, ­säger han ångerköpt.

Låt oss först flukta lite på turnén:

Februari till juni månad 2008:

Lurar socialkontoret i Töreboda och Mariestad att betala ut försörjningsstöd på 36 068 kronor.

16–17 maj:

Stjäl en fyrhjulig moped i Mariestads kommun, värde 6 200 kronor.

Juli – augusti:

Lurar Ikanobanken i Uppsala och Gävle på varor och kontanter för 8 634 kronor.

Tankar bensin på olika stationer i Sverige för 15 417 kronor med Ikanos kreditkort.

Lurar till sig fyra mobiltelefoner och abonnemang som skrivs på andra personer i Valbo, för 1 800 kronor. 20 juli. Hyr bil hos Statoil i Gävle utan att betala, värde 9 954 kronor.

Lurar till sig en bärbar dator av El-giganten och Handelsbanken Finans i Valbo, värde 8 240 kronor.

Lurar till sig varor i Valbo med Resurs Finans kreditkort, för 2 278 kronor.

Lurar till sig en stereo värd 1 387 kronor med Resurs Finans kreditkort i Uppsala.

Lurar Volkswagen Finans i Uppsala att bekosta en Jaguar X-type, 190 000 kronor.

Lurar till sig okänd vara i Uppsala värd 299 kronor med Resurs Finans kredikort.

Lurar Hi3G Access i Hedesunda på en mobiltelefon med abonnemang, 6 115 kronor.

Lurar Thorn i Stockholm att lämna ut en tv värd 17 999 kronor.

I Sala lurar kvinnan Volkswagen Finans att lämna ut en Volkswagen Eos och en Audi TT, värda 550 000 kronor.

Kvinnan lurar AK Finans i Hova att bekosta diverse varor för 5 074 kronor. I Upplands Väsby lurar kvinnan till sig tre mobiltelefoner och abonnemang av Comviq, 6 000 kronor.

Övernattar på Scandic Hotell Järva Krog i Solna för 1 332 kronor. Lurar till sig en BMW 330D av Wasa kredit, värd 325 000 kronor.

Övernattar på Ibis Hotell i Kista för 775 kronor.

I Stockholm övernattar och äter på Scandic Hotell Ariadne för 4 720 kronor.

Lurar Jula postorder i Skara på varor för 9 825 kronor.

Lurar Nordea i Stockholm att betala ut ett lån på 20 000 kronor.

Övernattar på Kista Hotell, värde 1 790 kronor.

Lurar till sig en plasma-tv i Malmö för 17 998 kronor.

Lurar till sig en bärbar dator i Valbo värd 6 495 kronor.

Lurar till sig en mobiltelefon i Uppsala värd 2 195 kronor.

30 augusti –3 september:

Lurar till sig varor i Uppsala för 24 700 kronor genom Handelsbanken Finans kreditkort och varor för 33 048 kronor på olika orter.

Försöker lura Forex i Stockholm att betala ut 453 US dollar.

September:

Lurar GE Money Bank i Skärholmen att finansiera en BMW 540M, värd 174 375 kronor.

Bor på Scandic Hotell Hasselbacken i Stockholm för 4 403 kronor.

Försöker låna 70 000 kronor hos Forex i Stockholm.

Bor hos Bergdendal Kurs och Konferens i Sollentuna, 1 520 kronor.

-o-o-o-

Rättegången var redan från början unik.

Hon hade  skyddade personuppgifter, som hon utnyttjade till att begå  bedrägeri. Under rättegången höll tingsrätten hennes identitet hemlig för att skydda henne (Sic!)!

”Hemlig Hemlig” var hennes namn på uppropslistan och rättegången hölls bakom stängda ­dörrar.

Mot slutet av rättegången kom rätten fram till att hon var skyldig till grovt bedrägeri. Det var ju liksom fantastiskt!

Grovt bedrägeri ger fängelse.

På Lawline skriver man såhär: ”När man bedömer straffvärdet för en brottslig handling är det praxis från domstolen att utgångspunkten för straffvärdet är den nedre delen av straffskalan. …  Utgångspunkten är således sex månader till ett år enligt min bedömning.”

Skyddstillsyn är det alltså inte tal om.  Och absolut inte vid upprepade grova brott!

Det gjordes en rättspsykiatrisk undersökning.  Då övertalade hon åklagaren och rätten att hon skulle försattas på fri fot! Det utnyttjade hon och försvann.

Undersökningen visade att hon inte var  sjuk eftersom hon hade förstått vad hon gjorde och hon kunde dömas till fängelse.

Domen blev två och ett halvt års fängelse för grova bedrägerier.

Domen föll några månader ­senare.

Nu har den rivits upp av hovrätten. Anledningen var att tingsrätten hade inte följt lagen! Rättegången fortsatte nämligen medan hon var på flykt, vilket inte är tillåtet!

Till och med i domen hölls kvinnans namn hemligt av tingsrätten.

Hennes smak för prylar och flärd blir tydlig när man granskar listan över lurade målsägande. Men mer triviala inslag som ­socialbidrag och även småbelopp finns med.

Sammanlagt lyckades hon ­under några månader lura till sig varor och tjänster för 1,6 miljoner.  Se brottsturnén ovan!

De två personer vars identiteter kvinnan utnyttjade till en del av bedrägerierna har efter händel­serna fått ta emot mängder med kravbrev och har tvingats använda mycket tid till att försöka förklara.

Hovrätten konstaterar i sitt ­beslut att riva upp domen att det inte fanns någon grund för att hålla kvinnans personuppgifter hemliga under rättegången.

”Jag accepterar hovrättens ­beslut. I vissa fall kan man kanske hålla adressen hemlig, men tydligen inte namn”, säger åklagaren Jakob Holmberg.

”Begår hon nya brott?”
”Inte vad jag känner till.”

Kvinnan har fortfarande skyddade personuppgifter så den som vill kontrollera hennes kreditvärdighet kan inte göra detta.

Gå till Göteborgs tingsrätt och upplev pajasarna LIVE! Det är helt gratis!

Hur gick det sedan?

I slitna jeans

och svart tight polotröja leddes 23-åringen in i häktningssalen.

Bedrägeri på flera punkter. 

Grovt vapenbrott.

Förberedelse till grovt rån.

Hot mot tjänsteman.

Häktad.

Inte så konstigt.

Medlem i ett kriminellt gäng. Sådana som man har bestämt sig att ta krafttag mot alltså.

Hur gick det sedan?

 

”Jörgen Larsson oroas inte över att mannen kommer att lämna landet.

‘Vi tror inte det. Han får också en anmälningsskyldighet som ett par av de andra misstänkta har fått.’ ”

 

Rent spontant tycker jag att det luktar en stor flathet mot out-law-gängen.

Och nog tycks den här åklagaren vara mer än blåögd.

”Han utlämnades nyligen till Sverige från Tyskland, där han suttit frihetsberövad på begäran av Serbien.”

Är det inte en kille som rör sig runt lite hur som helst övergränserna?

Bryr han sig om anmälningsplikt?

Var är han nu?

En rättsröta av guds nåde!

Att Pirte Bay-domaren ansågs ojävig är en skandal av guds nåde.

Men friadet är värre än själva jävsituationen!

Nu kan varenda domare gå hem och puckla på käringen och döma själv i målet. Ja, i princip!

Skrämmande!

En domare som engarerar sig i en sak som den ena parten i ett mål står för är inte jävig!

Mycket märkligt, det är ju just sådant som är jäv!

Men, inte i Sverige och inte när det är mäktiga ekonomiska intressen som ligger bakom.

Så, med det beslutet har det svenska så kallade rättsväsendet slagit den sista spiken i sin egen kista!

Det är JÄV!

JÄV_utlåtande

Staten som motpart är en hal ål!

Just det, en hal ål!

Det skriver Clarence Crafoord i Dagens Juridik, chefsjurist, Centrum för rättvisa.

Unikt ovanligt!

I praktiken har vi bara två instanser, tingsrätt och hovrätt. Att få sin sak prövad även av HD är i det närmaste unikt.

HD-fallet kan läsas här som PDF och det rekommenderas verkligen!

Hur det går?
Ja det återstår att se!

Krimnella, otrevliga och persolighetsstörda domare

Här hittar du länkar om domare!

Det är ingen vacker bild som visas upp, men så är ju yrket som upplagt för störda personer, varför de är överrepresnterade jämfört med befolkningen som helhet.

Länkarna kan du också klicka på här nedan.

Här till exempel, har vi en som förefaller vara en psykopat, av artikeln att döma.  Men, eftersom jag bara har tillgång till just denna knapphändiga inormation, så måste jag erkänna att det kan lika gärna vara mamman som är psykopat. Om nu någon av dem ens är det. Den brasklappen kommer sig av att jag vet att manmåste ha en hel del informatio för att kunna ställa diagnosen. Men man könner i vart fal en viss välbekant unken odör. Läs här!

Den kriminelle domaren är tydligen en mångsysslare i brott, tycks det. Sådant brukar utmärka psykopater. Och åter igen, det finns inte undrlag för diagnosen, men det luktar otrevligt!

Observera ”det har inte inte ansetts finnas tilräckligt fog för avsked.” Nähä, kriminalitet bland domare är inte skäl för avsked. Är det för att det är ettämbete som de väljs tillpålivstid? Vad betyder sådant för rättsäkerheten i så fall och vår tilltro till rättsväsendet? Min tilltro, som ni vet är fullkomligt bortblåst redan.

Frågan är om denne domare är den samme som näms i förra länken. Förmodligen är det så, och sannolikt densamme även här!

Ju mer man läser dess mer troligt visar det sig vara.  Och ju mer klarnar bilden av en svår personlighetsstörning, kanske psykopati!

Till slut beslutas om åtal mot domaren, tack och lov för det.

Psykopati och göteborgspolisen

Här kommer en artikel från AFTONBLADET.

Jag återger den i förkortad form därför att annars är detintrång i upphovsrätten.

Å andra sidan tar jag med tillräckligt för förståelsen, ifall AFTONBLADET skulle ta ner sidan från nätet.

” Efterlyste gangsterbossen Denho Acar, 33, gömmer sig i Turkiet och skryter om sina brott i tv.I ett unikt brev begär därför polisen i Västra Götaland att hans uppehållstillstånd dras in.

‘Vi vill få det här prövat, säger Sven Alhbin, ställföreträdande chef för länskriminalen.’

Denho Acar är ledare för det kriminella gänget OG, Original Gangsters, och dömd för flera grova brott. Sedan 1985 har han haft permanent uppehållstillstånd i Sverige men behållit sitt turkiska medborgarskap.”

” … begärdes … häktad för anstiftan till mordbrand.Då flydde han till Turkiet – men straffet för brottet är för lågt för att han ska utlämnas.

I stället begär nu polisen i Västra Götaland att han ska få sitt uppehållstillstånd indraget.”

Här kommer några rader ur samma artikel,  som tyder på att Acar kan vara psykopat:

”Om hur han känner när han riktar ett vapen mot en postkassörska säger Denho Acar:’Jag känner faktiskt ingenting, jag gör mitt jobb. Sedan att hon finns där … det är ju hennes jobb också.

Det finns ju risker med det också.’

Mig veterligen har vi aldrig haft någon som deklarerat sin kriminalitet så här öppet, säger Sven Alhbin.”

Denna kyla, denna totala brist på empati, talar sitt tydliga språk. Det måste rimligen vara en psykopat!

Och så har vi till slut det där om göteborgspolisen:

”Men Hans Bredberg, advokat och expert på utlänningsrätt, menar att polisen inte har befogenhet att göra en sådan begäran.’Polisen i Göteborg är känd för att ha en offensiv linje som inte alltid stämmer med lagstiftningen’, säger han.”

Där satt den!

Göteborgs polisväsende följer inte alltid lagenoch det är den känd för!

Var det något nytt med det?

Domarkåren förbjuder försvar!

Så illa är det i vårt felväsende och här är en länk till det!

 

”En försvarsadvokat skall inte leka Sherlock Holmes”. Den inställningen är vanlig i domarkåren och den leder till ogynnsamma följder för personer som häktats och i förlängningen för skattebetalarna. Tyvärr har den smittat av sig bland advokaterna. Om oviljan att acceptera grundliga förundersökningar och betala för dem skriver fil dr Max Scharnberg, som undervisar i lögnens psykologi vid Handelshögskolan i Stockholm.

Det finns offentliga besparingar vars konsekvenser kostar mångdubbelt mer på annat ställe. Sjukvårdens kostnader skulle öka enormt ifall vägverket sparade in på reparation av trafiksignaler. Är denna analogi träffande för det som hållit på att hända inom rättssystemet under de senaste åren? I Arbetet Nyheterna den 7 augusti noterar Gunnar Lundin att många rättegångar måste ställas in därför att den åtalade uteblir, och han pekar på misstron mot rättssystemet som förklaring. Hans analys innehåller visserligen några skönhetsfläckar, men dessa kan lätt utmönstras utan skada för argumentet som helhet.

Med utgångspunkt från hans artikel kan man ställa flera frågor: Förtjänar rättsväsendet detta misstroende? Behövs genomgripande förändringar, eller kan vi kanske starkt reducera de inställda målen med hjälp av enkla åtgärder?

Lundin ställer sig med all rätt skeptisk till förslaget om att bygga ut ett system med delgivningskonsulter. I stället pekar han på positiva följder av en förändrad syn på försvarsadvokatens roll.

Emellertid har försvarsadvokaten en motsägelsefull ställning. Han skall företräda den åtalade. Men han har vanligtvis inte valts av den åtalade utan av domstolen eller till och med av åklagaren. Dessutom betalas han mestadels av domstolen. Domare är inte entusiastiska över att betala för annat än närvaron under förhandlingar plus ett minimum av förberedelse. ”En försvarsadvokat skall inte leka Sherlock Holmes.” Ändå kan en effektiv förberedelse utföra skillnaden mellan tio års fängelse och en friande dom. Även bortsett frän det grymma i att skicka oskyldiga i fängelse, är kostnaderna mycket höga. Varje krona man sparar in på advokatarvoden kan därför komma att förloras tusenfaldigt genom ökade utgifter inom fångvården.

 

”Domaren valde att en oskyldig satt inlåst”

De flesta advokater har tyvärr anpassat sig till domarnas tänkesätt. De få undantagen kan få obehag. I ett mål som slutade med tio års fängelse begärde försvarsadvokaten betalt för 68 timmars arbete för sin medverkan i både tingsrätten och hovrätten – fem rättegångsdagar – samt förberedelser inför båda förhandlingarna. Om någonting, måste detta betecknas som ett skandalöst ringa arbete. Jag själv skulle inte ens klara av att slöläsa förundersökningen på 68 timmar. Hovrätten ansåg likväl betalningen orimligt stor och gav advokaten betalt för 45 timmar. Det finns goda chanser att den åtalade hade friats, om en advokat hade ägnat 268 timmar åt fallet. Och i så fall kunde vinsten för skattebetalarna knappast ha understigit sju miljoner kronor.

I ett annat mål jourhäktades en man för åtta veckor trots obefintlig bevisning. Vid häktningsförhandlingarna fanns det inte ens en häktningspromemoria eller någon förundersökning. Omedelbart efter att ha fått uppdraget anlitade försvarsadvokaten en sakkunnig och åkte till häktet för att sända in fakta från den anhållne. Sedan arbetade advokaten och psykologen 20 timmar i dygnet. Efter fem dagar fick de till stånd omhäktningsförhandlingar, och klienten försattes på fri fot. Ett halvår senare lades åtalet ned. Försvaret sparade sålunda skattebetalarna kostnader för 51 dagars häktning, 56 dagars skadestånd för frihetsberövande och förlorad arbetsförtjänst, rättegång och ytterligare utredning – med andra ord en del över 300.000 kronor. För sitt enorma arbete begärde de 20 procent av vad de hade sparat in. Men de fick endast åtta. Domarens motivering var mycket märklig. Det finns ingen som helst anledning för försvarsadvokaten att göra ett besök på häktet eller anlita en sakkunnig, förrän åklagaren har beslutat att faktiskt åtala mannen.

Åtalsbeslutet fattar åklagaren vanligen när de åtta veckorna är slut. Domaren ansåg med andra ord att det är önskvärt att en oskyldig skall sitta inlåst på ett omänskligt litet utrymme i två månader, medan han håller på att förgås av ångest över utsikten till ett mångårigt fängelsestraff. Ty när han kan häktas utan tillstymmelse till belägg, så räknar han självklart inte med rättvisa vid förhandlingarna.

 

”Domarna förbjuder advokaterna att framlägga bevisning”

Nu är jag ledsen att tvingas säga någonting obehagligt. Men faktum är att jag har publicerat mer vetenskaplig forskning än någon annan här i landet rörande domstolarnas beslutsprocesser i sexualbrottmål. Före 1993 var det självklart att försvaret och inte domaren skall bestämma vilken bevisning den åtalade skall presentera. Sedan detta år har bevisvägran blivit en ständigt vanligare företeelse över hela landet. Domarna förbjuder försvaret att lägga fram större eller mindre delar av sin bevisning – i ett fall så mycket som 95 procent. Det är oundvikligt att detta leder till en markant ökning av felaktiga fällande domar.

Men vilka brister rättssystemet än må ha, så har den åtalade sällan någonting att vinna på att utebli från förhandlingarna. Man kan inte ge försvarsadvokaten ansvar för delgivningen utan att äventyra rättssäkerheten. Men man kan i stället ge advokaten tillstånd att lägga ned betalt arbete på att ta kontakt med åtalade och diskutera igenom fallet grundligt med honom. Däri ligger det positiva i Lundins förslag. Efter att ha varit sakkunnig i två dussin mål vet jag att många fakta inte håller för en närmare granskning. Men denna granskning måste utföras före rättegången, och den åtalade måste veta att den har gjorts och att resultatet kommer att presenteras inför domstolen. Polis och åklagare är sällan angelägna om att ta reda på omständigheter som talar till fördel för den åtalade. Men den klient som vet att en kvalificerad person kommer att slåss för honom, och kommer att tillåtas framskaffa och framlägga fakta – den klienten blir vida mindre benägen att hålla sig undan.

 

Incesthysterin och domstolarna

Varför tar inte svenska domstolar lärdom?

Tillbaka till Artikelindex

Ovanstående fann jag på nätet.