Polisens interutredningar, IU

Anställda inom polisen som misstänks för att ha begått ett brott eller för att ha handlat felaktigt i tjänsten, utreds av Polisens internutredningar, IU.
Inte bara poliser granskas av IU, utan också åklagare, domare, riksdagsmän, poliselever och de som arbetar under uppsikt av polis, som exempelvis arrestvakter.
Sedan den 1 januari 2011 är IU en egen avdelning inom Rikspolisstyrelsen, och alla internutredningsärenden går via den nya avdelningen.
Den operativa utredande verksamheten finns i: Stockholm, Göteborg, Malmö, Umeå, Linköping och Västerås.
Källa: Polisen (TT

Och det blir ju klent resultat av detta InternUtredande:

“Anmälningarna mot svenska poliser ökar, men de allra flesta utredningar läggs ner. 2010 anmäldes 5.283 fall, men endast 38 av dem ledde till fällande dom.” /SvT.se

Vidare: “Internutredningssystemet är alldeles för brottsfixerat. Man borde använda anmälningarna för att söka efter systematiska fel i polisens sätt att arbeta mot allmänheten, säger Rolf Granér”,  lektor vid polisutbildningen på Linnéuniversitetet, och som har forskat om anmälningar mot poliser. Som dock alla vet som följer min blogg så är ju inkompetensen ingjuten i väggarna inom polisen, så där är ingen förändring att vänta under överskådlig tid.

Polisen saknar statistik

Över sin egen verksamhet saknar Rikspolisstyrelsen statistik. Istället går man till DN för att ta “fram statistik på andelen personuppklarade brott (det vill säga andelen av anmälda brott som ledde till att en gärningsman greps och åtalades) under 2011. Av denna statistik framkommer att andelen personuppklarade brott var 16 procent av de anmälda brotten. 2010 var denna siffra 17 procent – således har det skett en minskning.” /GD.se

 

Detta vore uppseendeväckande om det inte handlade om polisen, samhällets verkliga skyddade verkstad. Men nu är det alltså polisen som det handlar om och förvånar man sig inte över någonting.

 

Statistik, det är tråkiga saker det. Och när rekryteringen främst når de som vill ha ett spännande och fartfyllt yrke, vem kan då internrekryteras för att samla in uppgifter och bygga statistik? Och vem som befordrats upp till Rikspolisstyrelsenivå begriper att hantera, tolka och utvärdera statistik, än mindre förstå värdet av den. Att då ens begripa att det borde vara absolut prioriterat att ta in kunskapspersoner utifrån är för mycket att tro.

 

Statistik är förvisso inget som låter spännande för de flesta, men ack så nödvändigt. All verksamhetsutveckling har i grunden statistiska undersökningar, dock ej polisen.

 

Nu kan dock DN slå fast att den polisiära myndigheten än en gång har ineffektiviserats. Vilken tidning vill man härefter anlita för att ta reda på varför? Själv lär man inte ha den kompetensen. Att inte en ha klart för sig uppklarandeprocenten talar ju sitt tydliga språk.

“… innan regeringen gjorde sin stora satsning på polismyndigheten och ökade dess budget med 25 procent var andelen personuppklarade brott också 17 procent. Med andra ord trots flera nya miljarder kronor från skattebetalarna har polisen inte klarat av att fånga in fler bovar. Detta är minst sagt oacceptabelt.” skriver tidningen vidare. Och det är knappast någon annan slutsats man kan dra, inget annat omdöme man kan ge.

Vidare: “Värst är det när det gäller stölder och inbrott. Där blir endast 2,5 procent av de anmälda brotten personuppklarade. Personer som bryter sig in i andra människors hem och tar det de vill ha kan känna sig tämligen säkra på att de kan göra det igen och igen och igen utan att polisen hindrar dem. Är det rimligt?”

GD.se drar slutsatsen att det krävs en polisinspektion, på samma sätt som att vi har en skolinspektion. Och det är nog på sin plats. Någon måste få insyn i denna täta kår där alla skyddar varandra, men hur ska det gå till?